INSÄNDARE. Inte kunde gamle Gustav III drömma om hur hans framtidsverk för ”arbete uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet” skulle utvecklas två århundrade senare och kraschlanda 232 år efter att ha instiftats. Inte många svenska deckarförfattare lyckas koka ihop en handling i en sådan exklusiv miljö med så många invecklade intriger som Akademiens ledamöter har gjort.
Enligt stadgarna skall ”skönlitterära författare, lärde och herrar, och herrar dvs män som genom sin börd, samhällsställning och umgängsvanor kunde representera god smak – ett syfte som speglas i akademiens valspråk Snille och smak” utse varandra till ledamöter. Eftersom ”författare, lärde och herrar” skulle representera gräddan av samhället ansåg gamle Gustav III att det skulle räcka med en kung som beskyddare. Uppenbarligen samhällets grädda hade högre moral och bättre smak på hans tid än idag. Gamle Gustav III lär vända sig i graven om han hör om Akademiens alla problem med korruption, jäv och bristande moral.
Efter att ha läst om alla turerna kring Akademien undrar jag vad som skall hända framöver. Kungen, Akademiens beskyddare, verkar inte vara villig att ingripa. Inte heller är han känd för att vilja ta tag i problem och lösa dessa. Kungen valde att endast läsa rubriker och inte hela boken innan han kommenterade ”Carl Gustaf XVI, Den Motvillige Monarken” för några år sedan. Med tanke på detta kan man undra vad väljer kungen att läsa om Akademien. Kanske även den här gången blir kommentaren: ”Inte så roligt med olika rubriker som inte var jättetrevliga att se. Nu vänder vi blad och ser framåt”.
Å andra sidan är det inte kungen som har valt ledamöterna och naturligtvis berättar inte skyddslingarna om sina konflikter än mindre om jäv, korruption och sexuella trakasserier. Inget att skryta med förstås. Så kungens insyn i röran har med den största sannolikheten varit mycket begränsad.
Svenska Akademien har länge uppfattats som en av de viktigaste svenska kulturinstitutionerna. Men det var då. Nu uppträder ledamöterna snarare som trotsiga småbarn i sandlådan som kastar sand på varandra när dagisfröken vänder ryggen. Av alla sandkastare förefaller Herr Engdahl att ta priset. Kort sagt röra utan dess like. Varken ledamöterna själva eller Akademiens beskyddare verkar ta ansvar för sina åtaganden och diskussioner tar inte slut. Kanske en erfaren förskolepedagog lämpligen kan hjälpa till? Vanligtvis har de bättre ordning på sina skyddslingar än Ers Majestät på Akademien. Ett alternativ är nya stadgar, en styrelse, auktoriserad revisor och tydlig uppförande kod. Gustav III får ursäkta men om hans verk skall fortleva så behövs övergipande förändringar.
Mårtensson