The Rolling Stones, är ett engelskt rockband som bildades den 25 maj 1962 i London.The Rolling Stones är ett av världens absolut mest framgångsrika rockband och har inspirerat många andra artister och grupper. Under 1960-talet gillade många antingen de lite mer ”oskyldiga” och ”rena” Beatles eller de vad som brukade kallas de ”farliga”, ”råa” och ”oanständiga” Rolling Stones. Rolling Stones uppnådde höjden av sin popularitet 1965–1981 och har sedan dess dragit stor publik under sitt turnerande runt om i världen. Gruppen invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 1989.
Rolling Stones musik har i stort sett alltid byggts upp på amerikansk bluesmusik. Bluesen har följt gruppen ända sedan starten, och återfinns ofta någonstans i bakgrunden av deras musik. Detta kan tydligt höras i de flesta låtar, men allra tydligast på albumet ”Exile On Main Street”.
Gruppens frontfigur var i början multiinstrumentalisten Brian Jones, men i mitten av 1960-talet tog duon Keith Richards och Mick Jagger över och har sedan dess varit gruppens största kännetecken.
Historien bakom Rolling Stones börjar 1960. Då träffade skolkamraterna Mick Jagger och Keith Richards gitarristen Brian Jones. De hade alla gemensamt att de gillade och inspirerades av amerikansk blues och rhythm and blues-musik. De startade en egen grupp som bestod av Mick Jagger (sång), Keith Richards (gitarr), Brian Jones (gitarr), Ian Stewart (piano), Dick Taylor (bas) och Tony Chapman (trummor).
Efter en demoinspelning som nobbades lämnade Taylor gruppen, och i samma veva tog gruppen namnet The Rollin’ Stones. Namnet kommer från en blueslåt gjord av självaste Muddy Waters. Idén kom av att Brian Jones satt i ett telefonsamtal med tidningen ”Jazz News” för att lägga in en annons om att de var lediga för arbete och då personen på Jazz News frågade efter namnet på bandet, utbröt panik i gruppen, som ännu inte hade något namn! De tog därför det första de såg, nämligen låten ”Rollin’ Stone Blues” som var öppningsspåret på skivan ”The Best of Muddy Waters” Jones fungerade som bandets manager. Taylor kom 1962 tillfälligt tillbaka till gruppen inför deras första uppträdande iLondon, men lämnade sedan Stones för gott och ersattes av Bill Wyman. Taylor startade senare rockgruppen the Pretty Things. Trummisen Tony Chapman kom de övriga inte överens med, han ersattes snart av en bekant till gruppen, Charlie Watts. I denna uppsättning gjorde sedan gruppen olika klubbframträdanden.
I mitten av 1963 kontaktade Andrew Loog Oldham gruppen efter att ha följt dem ett tag. Han blev deras manager på Brian Jones initiativ, och ordnade ett skivkontrakt åt gruppen på Decca. Ian Stewart blev sparkad då Oldham inte tyckte han passade in ”estetiskt” i gruppen. Stewart blev ändå kvar och har verkat och betytt mycket för gruppen under de flesta officiella skivinspelningarna och konsertframträdanden ända fram till sin död 1985. Senare samma år släppte gruppen sin debutsingel, en cover på Chuck Berrys Come On som blev en mindre hit. Paradoxalt nog fick de sedan en hit med Lennon/McCartney-kompositionen I Wanna Be Your Man, trots att Oldhams tanke var att Rolling Stones skulle konkurrera med Beatles.
Gruppen fortsatte med coverlåtar. Tidigt 1964 fick Stones en framgång med Buddy Hollylåten Not Fade Away. I april släpptes gruppens debutalbum, The Rolling Stones (England’s Newest Hitmakers) som nästan enbart bestod av R&B-covers från deras amerikanska inspirationskällor. Undantaget var Tell Me.Tell Me blev istället gruppens första originalsingel (skriven av Jagger/Richards). Låten blev deras första hit i USA. Jaggers och Richards första egna kompositioner brukar dock med undantag för Tell Me räknas som oslipade och lite okaraktäristiska. Till soundet var de inte heller så blues-inspirerade, utan drog mer åt pop-hållet.
Det var dock inte förrän 1965 då Stones släppte albumet Out of Our Heads som gruppen uppmärksammades på riktigt. Här fanns (I Can’t Get No) Satisfactionoch The Last Time som båda blev riktiga rockklassiker vilka nådde högt på listorna i både Storbritannien och USA. Richards och Jagger, som även ibland kallades The Glimmer Twins, hade nu bevisat att de kunde skriva egna låtar och de fortsatte som gruppens ledande kompositörer. Fortfarande spelades en hel del covers in, men det skulle inte dröja länge förrän Stones hade nästan uteslutande egenproducerat material.
Gruppen började lämna sina starka blues-rötter för ett mer hårt, men ändå starkt blues-inspirerat rocksound. Framgångarna med Satisfaction följdes av en serie egenskrivna rocklåtar som Play With Fire, 19th Nervous Breakdown, Get Off of My Cloud, och Have You Seen Your Mother Baby, Standing in the Shadow?, men även ballader som As Tears Go By.
Källa svenska Wikipedia och där finns mer att läsa, och som vanligt med anglosaxisk musik så finn det ändå mer att läsa på engelskspråkiga Wikipedia
Jag själv gillade Stones bättre än Beatles i början av de båda bandens karriärer. Det var ju mer rock och blues i Stones, medan Beatles i början spelade banal pop enligt mitt sätt att se på musiken i 15- årsåldern. Nåväl jag har aldrig tillhört dem som har gått på särskilt mycket scenuppträdande av några artister och dessa blev snart för dyra för det intresse jag hade.
Jag fick istället hålla mig tillgodo med Folkparksuppträdanden med mestadels svenska band och artister, och det var trots allt bättre än ingenting, men det är inget som jag har något annat än diffusa minnen av, trots att jag mestadels var nykter när jag gick på sånt. Till skillnad mot vanliga danskvällar, då det var sämre beställt med det.
Så något Stonesgigg kan jag inte berätta om för er. Men ni kanske har något att berätta för mig och läsarna i kommentarerna till Stones. Nästan alla har något att säga om the Rolling Stones, vare sig det är gott eller mindre bra, men en åsikt om Stones har de flesta.
The official webbsite of Rolling Stones
Tell Me
Satisfaction
The Last Time
Get Off Of My Cloud
Have You Seen Your Mother Baby
Paint It Black
As Tears Go By
