The Shadows är en brittisk mestadels instrumental rockgrupp bildad 1958 som The Drifters, men som bytte namn till The Shadows i slutet av samma år på grund av en namntvist med den amerikanska vokalgruppen The Drifters. Gruppmedlemmarna var Hank Marvin och Bruce Welch på gitarr, Jet Harris på bas och Tony Meehan på trummor.
The Shadows spelade parallellt in egna skivor, samtidigt som man spelade in med Cliff Richard fram till 1968. De fick sin första hit i England med ”Apache” som klättrade ända upp på englandslistans översta placering i juli 1960. Andra hits från perioden var ”Man of Mystery” (1960), ”F.B.I.” (1961), ”The Frightened City” (1961), ”Kon-Tiki” (1961), ”Wonderful Land” (1962), ”Foot Tapper” (1963), ”Atlantis” (1963) och ”The Rise And Fall Of Flingel Bunt” (1964). De flesta av gruppens hits var instrumentala. I och med att The Beatles slog igenom minskade The Shadows popularitet något, men de hade även framgent mindre hits som exempelvis ”Mary-Anne” (1965), ”Don’t Make My Baby Blue” (1965), ”A Place In The Sun” (1966), ”Maroc 7″ (1967), ”Let Me Be The One” (Eurovision Song Contest 1975) samt den femteplacerade ”Don’t Cry For Me Argentina” (1978). Totalt har gruppen haft hela 31 singlar på engelska topplistan.
The Shadows var i början lite av en brittisk variant på amerikanska The Ventures. Originaluppsättnignen av gruppen bröt upp år 1962 när Harris och Meehan lämnade gruppen. Brian Locking på bas och Brian Bennett på trummor ersatte dem. Brian Locking var med under endast ett år, och ersattes av John Rostill. Efter att John Rostill tragiskt avlidit då hans gitarr blev strömförande har basistplatsen alternerat mellan Alan Tarney, Alan Jones och nu Mark Griffith. Våren 2005 turnerade gruppen bland annat i Sverige. Från mitten av sextiotalet har Shadows bestått av Hank Marvin, Bruce Welch, Brian Bennett. I början på 1980-talet tillträdde Cliff Hall på keyboard. Under senare år när Hank Marvin uppträtt solo har hans son Ben och trummisens son Warren Bennett, som keyboardist, framträtt tillsammans. Under senare delen av 1970-talet uppträdde Hank Marvin och Bruce Welch tillsammans med John Farrar under gruppnamnet Marvin, Welch & Farrar.
Bandmedlemmar
Nuvarande medlemmar
• Hank Marvin – gitarr (1958–1968, 1973–1990, 2004–2005), 2008-2010)
• Bruce Welch – kompgitarr (1958–1968, 1973–1990, 2004–2005), 2008-2010)
• Brian Bennett – trummor (1961–1968, 1977–1990), 2004-2005), 2008-2010)
• Warren Bennett – keyboard (2004–2005, 2008-2010)
• Mark Griffiths – basgitarr (1989–1990, 2004–2005), 2008-2010)
Tidigare medlemmar
• Tony Meehan – trummor (1958–1961)
• Jet Harris – basgitarr (1958–1962)
• Brian Locking – basgitarr (1962–1963)
• John Rostill – basgitarr (1963–1968)
• John Fiddy – keyboard (1973–1974)
• John Farrar – gitarr, basgitarr (1973–1975)
• Dave Richmond – basgitarr (1973–1975)
• Alan Tarney – basgitarr (1973–1977)
• Mo Foster – bass (1974)
• Francis Monkman – keyboard (1977)
• Alan Jones – basgitarr (1977–1989)
• George Ford – basgitarr (1978–1980)
• Cliff Hall – keyboard (1979–1990)
Externa länkar
• Wikimedia Commons har media som rör The Shadows.
• Officiell webbplats
• The Shadows på Allmusic.com
• cliffandshads.co.uk Cliff Richard & The Shadows diskografi
• The Shadows diskografi
• World News Network artikel
• ftvdb.bfi.org.uk – The Shadows på film (BFI database)
Apache 1960, här på scen 1969
Atlantis 1963
Wonderful Land 1962
Foot Tapper 1963
F.B.I. 1961
Kontiki 1961
The Shadows Instrumental Show 2013
Här tycker jag att ni kan ta till helskärm, särskilt om ni spelar lite gitarr själva, för här bjuds det på fingersättningar för ackord och dylikt på närbilder.
Därefter kan ni se och höra Shadows sjunga i en av deras egna produktioner vilket inte är så konstigt då de stod för all musik till musikalen ”Alladin and his wonderful lamp”. Men då det också handlar om kineser och inte bara araber, så bör man nog ha sett musikalen i sin helhet för att försöka berätta vad som händer, vilket inte jag har gjort. Men jag har en LP ur vilken jag kan hämta vissa partier som den här. Genie with the Light Brown Lamp.
Me oh My heter den låt som Shadows sjunger här, men de är med och sjunger, ibland t.o.m. i olika stämmor, tycker jag mig ha hört på Cliff Richards och Shadows återföreningar. Sedan vill jag också bjuda på några tidiga rocklåtar med tillhörande bensprattel från dessa. Det finns några svart vita medley inspelningar gjorda och samtidigt är det en sjuttonårig medlem i The Drifters, som de då hette, namnbytet för att en grupp från USA hette detsamma ordnades senare under juli 1959.
Gossebarnet får vi väl lov att kalla vår sjuttonåriga låtskrivare. Han hade suttit på bussen till en repetition när han fick idén till sin låt i huvudet. Han hette Ian Samwell och var gitarrist och fick vara med att spela in Move It, som bara skulle vara B-sida till en cover på USA – låten Schoolboy Crush. Men det blev tvärtom Move it som blev A-sida och Cliff Richard and the Drifters fick en andraplats på Englandslistan med låten.
Både Hank Marvin och Bruce Welch fick stå utanför inspelningen, men efteråt var de snart med, medan Samwell inte ansågs hålla klassen i gitarrspelet, och fick sluta på the Drifters som nu hade bytt namn till the Shadows eller var på väg att byta. Vilka som spelar på de videoklipp vi kommer att visa er, är det inte så lätt att se och de är nog lite olika, men jag skymtade Hank Marvin i sina stora glasögon.
Hank har fått en hel del utmärkelser för sitt gitarrspel, och räknades åtminstone ett tag som en av världens främsta gitarrister. När Beatles kom, var det många britter som beklagade sig över the Beatles dåliga gitarrspel och sa att det var synd att de inte kunde spela lika bra som the Shadows. (John Lennon once claimed that ”before Cliff and the Shadows, there had been nothing worth listening to in British music) John Lennon påstod en gång att, innan Cliff och the Shadows, hade det inte funnits något värt att lyssna på i brittisk musik, så han kanske instämde med dem som jämförde Beatles gitarrspel med Shadows, och kom fram till det jag skriver ovan.
I början var man ett backup band till sångaren Harry Robert Webb, som efter genombrottet hade bytt till scennamnet Cliff Richard, och vilket han numera har gjort till sitt ordinarie, så fort det lät sig göras. Det var nämligen nästan omöjligt i UK att få byta namn tidigare. Nå vad var det för olika Rock´n roll uppträdanden de fick.
I början var det mycket enkla klubbar och restauranger i Soho som de fick spela på för lågt gage, som höjdes vartefter de visade sig vara populära i stora delar av landet. Cliff Richard and the Shadows 4 rocklåtar här. Tyvärr är kvalitén inte den bästa, varken på videon, lokalen, uppträdandet, eller musiken, men oljudet i bakgrunden ska väl vara någon sorts stimulans, och så var det nog på många ställen där man fick uppträda förr. Det är långt från dagens nöjespalats. Så här lät förresten Apache i originalinspelningen från 1960.
Här är en lista på de instrumentala låtar som toppat Englandslistan och hur många veckor de legat där. Det är inte Apache som är Shadows längsta låt i toppen, utan det är Wonderful Land ca 1,5 år senare. De låg överst 8 veckor mot fem för Apache. Men det beror ju helt på vad det finns för andra låtar som trycker på, listan finns HÄR
Där tackar vi för oss för den här gången och hoppas att ni gillar ett och annat helt instrumentalt inlägg, för så många är de inte. Det kan vara skönt att slippa texter ibland och lyssna mer på själva musiken. Nu ses vi inte på dessa sidor förrän på söndag, men det är ju inte så långt dit. Hej och tack för ert besök, säger Law Of The Land och Olli Rein.
